Demoskop

Rödgröna går om Alliansen

Alliansen tappar mark och de rödgröna går förbi. Det skiljer nu 2,1 procentenheter mellan de två huvudsakliga konstellationerna, 40,4% för  de rödgröna mot 38,3% för Alliansen. Förändringarna sedan julimätningen är genomgående små. SD ökar åter (17,9%, +1,1 procentenheter), framåt även för S (27,0%, +1,0) och V (8,6%, +1,0), medan stödet för  MP (4,8%) är oförändrat. Genomgående små tapp för allianspartierna, M (23,9%, -0,8), L (4,3%, -1,4), KD (3,0%, -0,3), C (7,1%, -0,8).

Även om förändringarna i förhållande till den senaste mätningen är små så är det flera nivåer som är uppseendeväckande. V når sin högsta nivå sedan maj 2014, MP tangerar nivån från förra mätningen, som var den lägsta sedan oktober 2008, L får sin lägsta nivå under den nya partibeteckningen och den lägsta nivån sedan maj 2007, KD ligger åter tydligt under fyraprocentsspärren. Tendensen till vikande stöd för SD har helt kommit av sig.

Med tanke på att riksdagen ännu inte öppnat, och att semester dominerat sedan den senaste mätningen, har perioden präglats av den allmänna debatten och stämningsläget snarare än av politiska utspel. Migrations- och integrationsfrågorna uppfattas alltjämt som de viktigaste frågorna, men det finns också tendenser till att vård- och omsorg ökar i betydelse för väljarna. En tänkbar effekt av ett migrations- och vårdfokus på bekostnad av andra frågor är att de två partier som i störst utsträckning betraktas som ytterlighetspartier, SD och V, tillsammans når rekordnivån 26,5%. Det är alltså mer än var fjärde väljare som ställer sig bakom de två mest systemkritiska partierna, samtidigt som flertalet av de övriga partierna dras med stora problem.

Ett svagt och vacklande väljarstöd  är ett faktum för såväl MP, som för L och KD. Priset för MP:s regeringsställning är alltjämt högt. Man har inte återtagit mark sedan Kaplanaffären, förtroendekrisen för partiledningen består, och förstärks av de, bland anhängarna, impopulära regeringsbesluten som begränsat flyktingströmmarna. Ett påtagligt problem för partiet är att tidigare anhängare rör sig i flera riktningar, inte minst till S och V, men även mot C och FI.

KD:s mer värdekonservativa inriktning under Ebba Busch Thor har ännu inte gett den plattform som partiet trängtar efter. Traditionella KD-anhängare, inte minst äldre kvinnor, som står för mer humana och omsorgstagande värden har snarare börjat överge partiet. L:s kräftgång handlar till stor del om att partiets kärnfrågor nu inte är i fokus.

För de två dominerande partierna, S och M, är det alarmerande att man, trots den mer restriktiva hållningen i migrationsfrågan, ännu inte lyckats få strömmarna att vända åter från SD. Istället får SD nu sitt största väljarstöd sedan februari.

Även om stödet för regeringspartierna endast är 31,8%, så är frågan om det inte är Allianspartierna som står inför en mer allvarlig självrannsakan. Att man mitt under regeringsperioden för de rödgröna, trots missnöje  med samhällsutvecklingen och stora förtroendeproblem för såväl regeringen som dess viktigaste företrädare, endast får stöd av knappt fyra av tio väljare är ett rejält misslyckande för oppositionspolitiken.

Målgrupp: Den röstberättigade allmänheten

Fråga: Vilket parti skulle du rösta på om det var riksdagsval i dag? (Om ej svar ställs även de uppföljande frågorna: Vilket parti lutar det mest mot för dig?/ Vilket parti tycker du är minst dåligt?)

Undersökningsperiod: 30 augusti – 7 september 2016.

Metod och urval: Telefonintervjuer i enlighet med standard för slumpmässiga befolkningsurval baserat på telefonnummer. För att tillförsäkra god representativitet kompletteras fasta med mobila telefonnummer. Utvald person i ett hushåll ersätts inte av annan person i samma hushåll.

Antal genomförda intervjuer: 1 256.

Vägning: För att justera för eventuella skevheter i urvalet vägs resultaten på kön, ålder, utbildning, parti i senaste riksdagsval samt hushållsstorlek.

Detaljerad metodinformation om väljarbarometern

Läs mer om väljarbarometern