Demoskop

Såväl S som Alliansen går stärkta ur turbulensen kring Transportstyrelsen, minskat stöd för SD

Alliansen (40,6%) återtar en knapp ledning före de rödgröna (40,2%). Alla allianspartier utom L ökar något – M 17,2%, +1,5 procentenheter, L 6,4%, -0,3, KD 4,0%, +1,4, C 12,9%, +1,0. På den rödgröna sidan ökar stödet för S, medan V (7,4%, -0,6) och MP (4,4%, -0,5) tappar. Den största enskilda förändringen avser SD (16,6%, -3,5) som backar markant. En av sex väljare (17,2%) är osäkra, vilket är en historiskt sett hög nivå.

Att de partier som varit i fokus av frågan om Transportstyrelsens kris ökar sitt stöd är särskilt intressant. Medialt har såväl Alliansen och Anna Kinberg Batra, som S, och kanske i synnerhet Stefan Löfven, både kritiserats och fått stöd för sitt agerande i krisen. Synpunkterna på vad som varit rätt, moraliskt och taktiskt, har varit många. Väljarnas reaktioner på Alliansens avsikt att väcka misstroendevotum, och på statsministerns regeringsombildning, förefaller dock i huvudsak vara positiva.

De negativa effekterna har snarast istället drabbar de partier som i sammanhanget varit mindre framträdande under perioden. En annan effekt är att allt fler väljare blivit osäkra på sitt val. Andelen osäkra (17,2%) är den högsta nivån sedan februari då det dramatiska tappet för M inträffade. I övrigt får man gå tillbaka till våren 2014 för att hitta liknande nivåer. Bland de som är osäkra dominerar väljare som i valet röstade på M följt av S, vilket möjligen kan ses som en potential för just de partierna.

Med ett stöd av 28,4% av väljarna når S nu sin högsta nivå sedan mars 2015. Sett i ljuset av den regeringskris som skett med efterföljande regeringsombildning är det närmast anmärkningsvärt, men också en signal om att väljarna anser att partiet och statsministern har agerat väl under gångna perioden. Huruvida statsministerns ovilja att tala om eventuella misstag från regeringens sida har varit en bra taktik beror på händelseutvecklingen framöver. Om nya och komprometterande uppgifter skulle framkomma kring informationen och IT-säkerheten, finns en risk att man istället skapat en högre fallhöjd.

Trots regeringsställning har MP inte uppfattas som en viktig part i diskussionen kring Transportstyrelsen. Istället har man snarast marginaliserats och tappat stöd bland väljarna, och nivån på 4,4% är ytterligare en påminnelse om hur bräcklig riksdagsstatusen är.

För M:s del är, normalt sett, en nivå på 17,2% inte något man jublar över, men sett till det första halvårets dramatiska tapp i opinionen, ifrågasättandet av partiledaren och inte minst bottennoteringen under juli är det ändå ett klart fall framåt. Nervositeten för ytterligare tapp har säkert varit stor. Att man nu istället ökar sitt stöd ger en indikation om att partiet kan vara på rätt väg igen, men det är alltjämt långt kvar till de nivåer som under senare år präglat partiets självbild.

Att stödet för Alliansen som helhet ökar är en signal om att väljarna uppskattar den tuffare oppositionslinje man nu valt att bedriva, med hotet om misstroendevotum som en tydlig markering. I debatten har förekommit åtskilliga synpunkter kring om var riktigt att ställa försvarsminister Peter Hultqvist till svars för hur han hanterat information kring Transportstyrelsen. Den tidigare försvarsministen Mikael Odenberg har med största sannolikhet bidragit till ifrågasättande i frågan, men som helhet ger väljarna ändå ett ökat stöd till Alliansen. Inte minst förefaller KD gynnas. Partiet når nu sin högsta nivå sedan juli 2015, medan C får sin näst högsta notering för året. Inte heller L:s tapp kan ses som ett underkännande då partiet ändå når sin näst högsta nivå för året.

Händelserna och agerandet har också lett till att de tidigare strömmarna till SD nu till del har vänt om. Det är tydligt för såväl M som S, även om nettoflödet från dessa partiet till SD alltjämt är negativt sedan riksdagsvalet. Konsekvensen är att SD nu får sin största tillbakagång någonsin. En slutsats är att missnöjda väljare som gått till SD är beredda att återgå när de partier man sympatiserar med lever upp till de förväntningar man har. I den meningen har SD en betydande fallhöjd, men med ett stöd av 16,6%, d v s en sjättedel av väljarkåren, är positionen alltjämt mycket stark. Utsikterna att någon av de huvudsakliga konstellationerna inte skulle vara beroende av SD för att nå riksdagsmajoritet är alltjämt illusoriska.

Att väljarna ger ett ökat stöd till de traditionella maktpartierna i en period av kris och allvar, med rikets säkerhet i fokus, är inte helt överraskande. Den fortsatta händelseutvecklingen, agerandet från de båda sidorna och inte minst den stora gruppen osäkra väljare borgar dock för att större rörelser är att vänta framöver.

Anders Lindholm, VD Demoskop

Om undersökningen

Målgrupp: Den röstberättigade allmänheten

Fråga: Vilket parti skulle du rösta på om det var riksdagsval i dag? (Om ej svar ställs även de uppföljande frågorna:  Vilket parti lutar det mest mot för dig?/ Vilket parti tycker du är minst dåligt?)

Undersökningsperiod: 1 – 8 augusti 2017.

Metod och urval: Telefonintervjuer i enlighet med standard för slumpmässiga befolkningsurval baserat på telefonnummer. För att tillförsäkra god representativitet kompletteras fasta med mobila telefonnummer. Utvald person i ett hushåll ersätts inte av annan person i samma hushåll.

Antal genomförda intervjuer: 1 250.

Vägning: För att justera för eventuella skevheter i urvalet vägs resultaten på kön, ålder, utbildning, parti i senaste riksdagsval samt hushållsstorlek.

Beställare: Expressen.

Mätinstitut: Demoskop.

Statistisk säkerhet: SDs nedgång är statistiskt säkerställd.