Knappt försprång för de rödgröna, MP och KD under spärren

De rödgröna (39,5%) har nu ett mycket knappt försprång före Alliansen (38,8%). Regeringspartierna tappar något (S 27.1%, -1,1 procentenheter, MP 3,9%, -0,5), medan V (8,5%, 1,0) går framåt. Det är första gången MP är under riksdagsspärren i Demoskops mätningar sedan maj 2005. På allianssidan minskar stödet för M (20,9%, -1,0), medan det ökar något för L (5,8%, +1,1.) Stödet för C (9,1%, 0,0) är oförändrat och förändringen för KD (3,0%, +0,2) marginell. KD är därmed fortfarande ett gott stycke under riksdagsspärren. Andel osäkra var 10,8%.   

Sedan den förra mätningen har SCB publicerat sin höstmätning och jämförelser kommer göras med den. Större skillnader mellan å ena sidan SCB:s mätning, och vår och övriga etablerade mätningar å den andra, är primärt att SCB har högre nivåer på S och lägre på SD. Sannolikt är det en systematisk skillnad.

Den enskilt viktigaste händelsen sedan förra mätningen, men även efter SCB:s intervjuer, är sannolikt regeringens amnesti för de ensamkommande från Afghanistan. Regeringspartierna tappar totalt 1,5 procentenheter, och även om det inte är någon dramatisk förändring så antyder det att stödet för regeringen åtminstone inte har ökat som en konsekvens av beslutet. Att MP, trots en tydlig politisk framgång får det lägsta stödet på över 12 år måste betraktas som ett kolossalt misslyckande. Att med kniven på strupen producera politik som ökar partiets relevans kommer inte bli lättare från den här punkten.

Å andra sidan har V nu intagit, eller av S tilldelats, en mycket tacksam position. Man har inget regeringsansvar, men har tillsammans med S gjort en rad utspel under året. Senast under veckan gjorde civilminister Ardalan Shekarabi och V:s Ali Esbati ett gemensamt utspel mot välfärdsföretag på DN-debatt. Traditionellt har V varit ett stödparti till S, men man har också av S-ledare hållits på tydligt avstånd från den yttersta makten. S har värnat om att inte uppfattas som alltför socialistiskt och företagarfientligt. Den nya strategin, att närma sig V, sannolikt i avsikt att inte tappa väljare år vänster, framstår som något av ett vågspel. Genom att  fullt ut legitimera V riskerar S dels att ändå tappa till V, dels att man fjärmar sig ytterligare från mittenväljarna. Det återstår att se om det är en lyckad strategi.

Partiledarbytet för M gav omedelbart, i våra och andras mätningar, ett ökat stöd. Men man har nu stabiliserat sig på en nivå strax över 20 procent och fortsätter inte öka. Det talas om en Kristerssoneffekt, och de som följer politiken har noterat såväl ett annat anslag i debatten, som offensiva rekryteringar i partiledarens närhet. Här finns dock skäl att tro att mycket av det initialt ökande stödet också handlade om en AKB-effekt, d v s om att den tidigare ledaren avgick. Kristersson är alltjämt för de breda lagren relativt anonym och de verkliga effekterna av det nya ledarskapet kommer visa sig framöver.

Även om C inte tappar mark i mätningen så har man nu fått vänja sig vid nivåer som ligger klart under toppnoteringarna under året, då man också utmanande M om positionen som det ledande allianspartiet. En av effekterna efter partiledarbytet inom M var just ett återflöde från C till M. Under framgångsvågen för C kom kampen om de liberala väljarna lite i skymundan. L närmar sig nu C något på nytt, men det finns en stor och rörlig grupp, där valet står mellan C, M och L. Mycket kan hända i det landskapet under det kommande året.

Kräftgången fortsätter för KD, som nu för fjärde mätningen i rad hamnar under riksdagsspärren. Kombinationen av en nivå alltför långt under riksdagsspärren, och en sannolikt minskad benägenhet att lämna moderpartierna bådar inte gott inför valet. Varken generationsskiftet bland väljarna eller förskjutningen i konservativ riktning har landat väl.

Trots indikationer om ett vacklande stöd bibehåller SD en stark position. Sedan valet har ett visst återflöde skett till i första hand M och S, men nettoflödet i förhållande till dessa partier är alltjämt positivt för SD. Rörelserna är långt mindre enkelriktade än tidigare. Även om övriga partier i större utsträckning hanterat migrationsfrågan och frågan har tappat något i betydelse, ligger integration och trygghetsfrågor högt på dagordningen, vilket gynnar SD. Även regeringsbeslutet om amnesti för de ensamkommande kan antas vara gynnsamt för stödet till SD.

Anders Lindholm, VD Demoskop

Faktaruta

Målgrupp: Den röstberättigade allmänheten

Fråga: Vilket parti skulle du rösta på om det var riksdagsval i dag? (Om ej svar ställs även de uppföljande frågorna:  Vilket parti lutar det mest mot för dig?/ Vilket parti tycker du är minst dåligt?)

Undersökningsperiod: 28 november – 5 december 2017.

Metod och urval: Telefonintervjuer utifrån slumpmässiga befolkningsurval baserat på telefonnummer som kompletteras med onlineintervjuer i en panel som rekryterats bland besökare på drygt 400 socioekonomiskt stratifierade webbplatser. Det är inte möjligt att anmäla sig till panelen på eget initiativ, s.k. självrekrytering.

Antal genomförda intervjuer: 1 608 intervjuer varav 1000 per telefon och 608 via webb.

Vägning: För att justera för eventuella skevheter i urvalet vägs resultaten på kön, ålder, utbildning, parti i senaste riksdagsval samt hushållsstorlek.

Beställare: Expressen.

Mätinstitut: Demoskop.

Se vidare: Fördjupad metodinformation om väljarbarometern.